Fjällräddningstjänst

• Efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller allvarlig risk för hans hälsa.
• Rädda den som har råkat ut för en olyckshändelse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp.

Räddningsledare vid en fjällräddningsinsats är polischefen eller den som denne har utsett. Fjällräddning finns organiserad vid:

• Polismyndigheten i Dalarnas län 
• Polismyndigheten i Jämtlands län 
• Polismyndigheten i Södra Lappland, Västerbottens län 
• Polismyndigheten i Norra Lappland, Norrbottens län 
• Polismyndigheten i Piteå Älvdal, Norrbottens län

Vid dessa polismyndigheter finns räddningsledare och ett antal polisinsatschefer PIC, som samtliga är fjällvana polismän. Patrullerna består av polismän och fjällvan ortsbefolkning. I Kiruna och Östersund finns dessutom ”Alpin fjällräddning”. Det är specialutbildad personal med specialutrustning för räddningsuppdrag i branta bergspartier och på glaciärer. Avtal med Norge finns om samarbete över gränsen vid räddningsinsatser.

Fjällräddningens huvudresurs är de civila fjällräddningspatrullerna. Polismännen har till sitt förfogande ett hundratal terrängskotrar. Varje civil fjällräddare har dessutom egen skoter. Vidare utnyttjas polisens helikoptrar och kontrakterade civila helikoptrar. Militära helikoptrar och kommunal räddningstjänst kan också delta enligt Lagen till skydd mot olyckor 34 §.

Depåer med utrustning finns på strategiska platser. Utrustningen består av katastrofbelysning, tält, bårar, lavinsondrar, spadar, m.m. I Kiruna och Östersund finns dessutom alpin fjällräddningsutrustning. För sökning i laviner finns ett fyrtiotal hundar.

Larmvägar vid fjällräddning

Fjällräddningen blir uppmärksammad på att någon saknas eller att en olycka har eller befaras ha inträffat på i huvudsak tre sätt:

• De nödställda larmar själva via radio eller telefon om sin belägenhet. Någon iakttar en olycka och meddelar detta direkt till polisen eller via SOS Alarm och nödnumret 112.
• Farhågor om att något har inträffat medför att fjällräddningen kontaktas. På grund av den låga telefontätheten i fjällområdena sker alarmering lika ofta direkt till polisens kommunikationscentraler via "hjälptelefoner" som via SOS-centralen på nödnumret 112. Viss färduppföljning sker via turistanläggningarnas gästböcker och speciella färdmeddelandeblanketter.