Sjöfartsverket ansvar för ”efterforskning och räddning av människor, som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg”. Räddningsledare utses av Sjöfartsverket.
Det svenska sjöräddningsområdet omfattar allt vatten, förutom hamnar, runt den svenska kusten ut till gränser överenskomna med grannländerna, samt sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. För det svenska ansvarsområdet finns en sjöräddningscentral/MRCC Maritime Rescue Co-ordination Centre som ligger i Göteborg varifrån sjöräddningsinsatserna leds av en räddningsledare.
Sjöräddningen använder dels Sjöfartsverkets egna, dels andra statliga och kommunala resurser samt Sjöräddningssällskapet. Andra väsentliga resurser är, helikoptrar, handelsfartyg, fiskefartyg och fritidsbåtar som genom sjölagen och de internationella konventionerna är skyldiga att deltaga om de blir uppmärksammade på att en människa är eller befaras vara i nöd.
Sjöräddningens målsättning är att med en flyg- eller ytenhet i 90 % av alla fall kunna undsätta en nödställd inom 90 minuter efter det larm inkommit till sjöräddningscentralen.
Larmvägar vid sjöräddning
Sjöräddningen larmas i huvudsak på något av följande sätt när en människa är, eller befaras vara, i nöd:
- Den nödställde begär hjälp via radio, telefon eller påkallar uppmärksamhet på annat sätt.
- Ett vittne uppfattar att någon behöver hjälp.
- I övrigt att det finns farhågor för att något kan ha inträffat och medför att sjöräddningen kontaktas.
Nödsignaler från nödställda kan sändas, dels på radio på internationellt fastställda frekvenser som ständigt passas av sjöräddningscentralen/MRCC och vissa andra passningsställen, dels via SOS-centralen på nödnumret 112 eller optiskt med pyrotekniska hjälpmedel eller liknande.