Frivilliga sjöräddare – kärnan i Sjöräddningssällskapet

Sjöräddningssällskapet har över 2 300 frivilliga runt om i landet. Samarbetet med SOS Alarm omfattar både räddningsuppdrag via sjö- och flygräddningscentralen och förebyggande utryckning för medlemmarna i SSRS.

Sjöräddningssällskapet (SSRS) är en ideell organisation som bygger på bidrag och frivillighet. Alltsedan 1907 har man förhindrat drunkningsolyckor till sjöss, även om de flesta olyckor på den tiden förekom till havs och inte i våra insjöar som idag. Organisationen har 73 räddningsstationer och fler än 230 räddningsbåtar längs våra kuster och våra största sjöar. Inom 15 minuter är räddningen på väg när larmet går.

– Vi gör det här frivilligt och verksamheten finansieras helt av donationer och medlemsavgifter från våra 119 000 medlemmar. Tack vare stödet och alla frivilliga medverkar vi idag i 80 procent av alla sjöräddningsfall, säger Niklas Jendeby, kommunikationsledare på Sjöräddningssällskapet. 

Pernilla Rosén, frivillig sjöräddare på Räddningsstation Stockholm. Foto: privat


Medlemmarna får hjälp av SOS Alarm
När hjälpsökande ringer till 112 i sjöräddningsärenden så intervjuas de av SOS Alarms operatörer med medlyssning till sjö- och flygräddningscentralen som larmar sjöräddningsresurser –  i de flesta fall Sjöräddningssällskapets frivilliga.

– Som befälhavare tar jag emot larmet på en sökare. Det kan exempelvis handla om personer som saknas eller båtar som brinner eller håller på att sjunka. Oftast är det sjö- och flygräddningscentralen som ringer. Om samtalet kommer direkt från SOS Alarm så pratar vi med SOS-operatörerna om var vi ska hämta upp ambulanspersonalen, vart vi ska åka och vilken prioritet ärendet har, berättar Pernilla Rosén, frivillig sjöräddare på Räddningsstation Stockholm (RS Stockholm).

SOS Alarm driver även Sjöräddningssällskapets medlemsservice. Dit kan medlemmarna vända sig i icke-akuta ärenden, så kallade förebyggande utryckningar. Det kan handla om allt från vatteninträngning och motorhaveri till problem med tamp i propellern. Varje år ringer omkring 5 000 personer till SSRS medlemsservice.

– Många ärenden går att avhjälpa på telefon men cirka 3 000 till 3 500 ärenden resulterar i våra insatser på sjön, säger Niklas Jendeby.

SOS Alarm försöker också ständigt förbättra sjöräddningen genom exempelvis 112-appen där båtolyckor numera även visas.

– Det tycker vi är jättebra! Det är vanligt att privatpersoner i egna båtar kan vara först på plats och hjälpa nödställda vid olyckor till sjöss, säger Niklas Jendeby.

Vad krävs av en frivillig sjöräddare?
För att kunna bli frivillig sjöräddare måste du ha fyllt 18 år (eller 16 år med målsmans tillstånd), vara fullt frisk, kunna simma 200 meter och ha viljan att hjälpa andra. Det underlättar också om du har intresse för båtar.

Att vara frivillig sjöräddare är ett tufft uppdrag. Det kräver tid och utbildning och du måste hela tiden vara beredd med sökaren hemma.
 
– Du kan inte ge dig iväg till Ikea eller ta det där glaset vin med grannarna, säger Niklas Jendeby.  

Men Pernilla Rosén anser att fördelarna överväger nackdelarna.

– Jag fyller på mitt må-bra-konto genom att känna att jag bidrar och gör skillnad. Som befälhavare är det också fantastiskt roligt att utbilda och öva och se de övriga i besättningen växa in i sina roller, säger hon.

Något Pernilla Rosén också uppskattar är möjligheten att få jobba med människor i varierande åldrar, från 30 till 60 år – alla med olika bakgrund.

– Själv är jag utbildad inom ambulans- och akutsjukvård, men i besättningen kommer jag i kontakt med helt andra yrkeskompetenser. Ena dagen jobbar jag med snickaren och advokaten och andra dagen med banktjänstemannen och piloten, säger Pernilla Rosén.

Positionering och väder de stora utmaningarna
Ellinore Norin jobbar på SOS-centralen i Västerås. Hon tycker att den största utmaningen i jobbet är att positionera de hjälpsökande i sjöräddnings- och medlemsserviceärenden.

– Ibland kan det vara svårt om den som ringer inte vet sin position, och inte heller kan uppge koordinater via exempelvis båtens kompass/GPS eller mobiltelefon. De kanske inte ens kan se något landmärke i form av en ö eller fyr, säger Ellinore Norin.

Pernilla Rosén pekar på att den största utmaningen som frivillig sjöräddare är att väder och vind kan växla väldigt snabbt.

– Vi vet aldrig vad som kan möta oss, utan måste kunna ändra riktning blixtsnabbt. Det gäller med andra ord att alltid vara beredd på en plan B, säger hon.

Covid-19 ökar troligtvis sjöräddningsärenden i sommar 
Niklas Jendeby berättar att Sjöräddningssällskapets beredskap inte påverkats nämnvärt av coronapandemin.

– Däremot har vi sagt till våra sjöräddningsstationer att minimera sina fysiska kontakter med omvärlden. Det innebär bland annat att vi inte har samlat så många sjöräddare på våra övningar och att vi har ställt in alla centrala utbildningar som krävt fysisk närvaro. I sommar kan vi nog räkna med högt tryck på våra frivilliga då många är hemma. Dessutom har det sålts en hel del begagnade båtar under våren vilket tyder på att många kommer ge sig av till sjöss, säger Niklas Jendeby.

 Även Ellinore Norin tror på ett ökat tryck på frivilliga sjöräddare i sommar.

– Hittills har vi inte märkt någon större skillnad i antal sjöräddningsärenden, men nu i sommar när så många ska semestra hemma kan vi nog räkna med fler ärenden än tidigare, säger hon.

Besättningen med frivilliga sjöräddare, som vanligtvis består av 3-4 personer per båt, har minskats på grund av covid-19.

– Oftast räcker det med två personer beroende på uppdrag, exempelvis om vi har ambulanspersonal ombord. Vi har också arbetat fram särskilda rutiner tillsammans med ambulansen – allt för att minimera risken för smittspridning, säger Pernilla Rosén.

Text: Emilie Eliasson Hovmöller