Alice blev hjälte när lillasyster satte i halsen

På eftermiddagen den sjätte september tog Alice, nio år, och Felicia, sex år, det lugnt framför en serie. Men när Felicia satte en äppelbit i halsen kunde det ha att slutat i tragedi. Storasyster Alice behöll lugnet och räddade sin lillasysters liv.

Utanför den vita enplansvillan i Kullavik var det typiskt göteborgskt höstväder. Det regnade på tvären. Så efter skolan satte sig systrarna på Felicias favoritplats i trappan och såg på Lekande lätt.

Vid 17-tiden körde mamma Jennie de sex kilometrarna från hemmet till ishallen för att hämta dottern Tilde, elva år, från konståkningsträningen. Alice och Felicia fortsatte titta på Lekande lätt, nu ensamma hemma. Och det var där i trappan som en helt vanlig torsdag kunde ha fått ett katastrofalt avslut.

– Felicia åt ett äpple och plötsligt började hon hosta jättemycket, säger Alice.

Hon förstod snabbt att Felicia hade satt en äppelbit i halsen och slog några gånger på lillasysterns rygg. Men det fungerade inte. Då försökte hon en gång till.

– Men hon hostade bara mer och mer och sen kunde hon inte andas, säger Alice.

Jag trodde att jag skulle dö"
Lillasyster Felicia

Samtidigt blev Felicia allt mer rädd:

- Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.

Alice gav sig inte, äppelbiten skulle upp. Då mindes hon hur hon själv, för några år sedan, satte en köttbulle i halsen.

– Då tryckte mamma på min mage tills köttbullen kom upp, säger Alice.

Med den händelsen i tankarna sa hon till Felicia att ställa sig framför henne. Och vid den svartvita trappans fäste gjorde Alice Heimlich-manöver på sin lillasyster. Då började Felicia kräkas.

– Jag blev egentligen väldigt rädd men jag hamnade som i chock medan jag gjorde det, säger Alice.

När Felicia hade kräkts första gången tog Alice upp sin telefon och ringde till mamma Jennie. Hon satte på högtalaren och fortsatte trycka på Felicias mage, samtidigt som Jennie hörde hela förloppet. 

– Alice grät och skrek och sen hörde jag hur Felicia började kräkas. Då förstod jag att något utöver det vanliga hade hänt, säger Jennie.

Jennie skyndade sig hem och tio minuter senare sprang hon och Tilde in genom ytterdörren. Då hade Felicia kräkts upp hela äppelbiten. Det var först då som Jennie på riktigt insåg allvaret i det som hade hänt. Hela familjen hamnade i chock och efteråt har de pratat mycket om händelsen. Om Alice enorma insats och om hur snabbt saker kan hända.

– Det tar bara tio minuter till ishallen, men när det händer något är det väldigt lång tid. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om inte Alice hade varit så duktig och stark, avslutar Jennie. 

Text: Frida Wall

Foto: Sanna Tedeborg