Andra regler vid larm till havs

Om du hamnar i nöd på land är det i första hand samhällets resursersom rycker ut. Men till havs gäller andra regler. Här bygger uppemot 70 procent av räddningsarbetet på frivilliginsatser.

När SOS Alarm larmar vidare om en olycka till havs eller på någon av de större insjöarna är det oftast Sjöräddningssällskapet som rycker ut. Organisationen bygger helt på frivilligarbete och donerade medel. Hur kommer det sig att en ideell organisation har fått ett så stort ansvar?

– Bakgrunden sträcker sig ända tillbaka till 1907 då Sjöräddningssällskapet bildades. På den tiden omkom hundratals sjömän varje år och Sverige framhölls som ett skräckexempel under en internationell konferens om sjöräddning. Ett antal redare och andra intresserade beslöt sig därför för att gå ihop och rädda människoliv, berättar Niklas Jendeby, kommunikations- och insamlingschef på Sjöräddningssällskapet.

Sedan dess har Sjöräddningssällskapet utgjort en viktig del av sjöräddningen, och modellen fungerar väl. Alla tjänster utförs helt kostnadsfritt, med undantag för sjöambulanstransporterna som utförs till självkostnadspris. Fram till 60-talet handlade det nästan enbart om att rädda yrkesmän inom handelssjöfart och fiske. Därefter ökade antalet fritidsbåtar snabbt, samtidigt som yrkestrafiken utvecklade sina säkerhetsrutiner. Det har inneburit att nästan all sjöräddning numera handlar om privatbåtar.

– Till en början var det framför allt fiskare i kustsamhällena som stod för sjöräddningen. I dag handlar det om frivilliga inom alla möjliga yrken, som kanske inte alls har samma vana från början. Därför är utbildning en jätteviktig bit, säger Niklas Jendeby. De flesta sjöräddarna har jour i snitt en vecka i månaden. Under den perioden får man inte vara längre än 15 minuter från båten, vilket förstås innebär en del inskränkningar i privatlivet.

– Alla sjöräddare gör en helt fantastisk insats och det gäller även anhöriga och arbetsgivare som släpper iväg sina familjemedlemmar och medarbetare. Samtidigt tror jag att många upplever att de får mycket tillbaka, säger Niklas Jendeby.

Många tidningsläsare över hela Sverige har nog reagerat på Sjöräddningssällskapets dramatiska bild på ett stormigt hav med skyhöga vågor och texten ”Någon som går ut frivilligt i det här vädret?” Tack vare denna och en rad andra uppseendeväckande kampanjer har man på tolv år lyckats öka medlemsantalet från 27 000 till 95 000. Detta har stor betydelse för finansieringen, eftersom hela verksamheten bygger på medlemsavgifter, donerade medel och att mer än 2 000 frivilliga sjöräddare lägger ett stort antal timmar varje år på att rädda liv, miljö och egendom till havs och sjöss.

En av dem som frivilligt ger sig ut i just sådant väder är sjöräddaren Lars Samuelsson, som även är utbildningsansvarig på Sjöräddningssällskapet. Ibland går vågorna sex meter höga när han och kollegorna från stationen på Käringön är ute på uppdrag.

– Våra båtar klarar nästan vilket väder som helst, speciellt de som tillhör Victoriaklassen och som vi själva konstruerar och bygger på varv här på Västkusten. Om de slår runt och hamnar upp och ner rätar de upp sig själva. Som tur är så är det inget vi råkat ut för – men vi har testat det på varvet, berättar Lars Samuelsson. Han menar att det än så länge varit ett relativt lugnt år. Stationen på Käringön som han utgår från är annars den med flest uppdrag i landet, runt 500 på ett år.

– Vi har bogserat en hel del fiskebåtar som fått problem och en annan gång hjälpte vi till att släcka en båt som brann. Häromdagen var det en båt som körde på grund i hög fart, där våra sjöräddare hjälpte till att ge första hjälpen tills ambulansen kom, berättar Lars Samuelsson.

Men alla uppdrag handlar inte om akuta larm. Sjöräddningssällskapet har avtal med landstingen kring sjöambulanstransporter, bistår Kustbevakningen med miljöräddande insatser vid oljeutsläpp och hjälper till med andra samhällsviktiga uppdrag.

– Det kan till exempel handla om att köra ut en servicetekniker till en fyr som slocknat, eller hjälpa hemtjänsten att komma ut till äldre personer på öarna om det är storm, säger Lars Samuelsson.

Dessutom hjälper man sina betalande medlemmar vid motorstopp, grundstötningar och andra problem som inte är akuta. Medlemmarna kan antingen ringa direkt till närmaste sjöräddningsstation eller till ett centralt nummer som SOS Alarm sköter. Utlarmningen av sjöambulanstransporterna går också via SOS Alarm. Sjöräddningslarm via 112 kopplas däremot vidare och hanteras av Sjö- och flygräddningscentralen JRCC.

– Totalt handlar det om ungefär 800 sjöräddningslarm per år, där vi hanterar cirka 70 procent. Själva begreppet sjöräddning är en samverkansinsats där alla är skyldiga att hjälpa till, men vi är den enda organisation som har sjöräddning som huvudändamål. Kustbevakningen, försvarsmakten, polisen, kommunal räddningstjänst och andra aktörer hjälper till om de är i närheten, säger Lars Samuelsson.

Ur tidningen SOS nr 3 2015
Text: Sara Bergqvist