”Det var rörande att se människors vänlighet”

Omtanken och värmen människor emellan. Det är det som har påverkat polisen Robert Löfving allra mest när han tänker tillbaka på terrordådet i Stockholm förra året. Han befann sig mitt i kaoset på Drottninggatan.

Robert Löfving hade precis gått på sitt kvällspass på Norrmalms polisstation när han och hans kollegor beordrades till Drottninggatan. Därifrån kom rapporter om att en lastbil kör på människor.

– Alla ställde sig omedelbart upp och började springa mot bilarna. Vi kände direkt att detta var något utöver det vanliga. På vägen ut sa yttre befäl: ”Tänk terror”, säger Robert Löfving.

I tumultet uppfattar Robert Löfving och hans kollega det som att lastbilen påbörjade sin färd vid varuhuset Åhléns. De kör därför till andra änden av Drottninggatan, i förhoppningen att kunna stoppa lastbilen. Men de förstår snart att lastbilen kört in i Åhléns. De börjar springa dit. Samtidigt ropar de åt folk att ta skydd inomhus och hålla sig borta från fönster.

– Vi hade hela tiden med oss tanken att det kunde ske en andra attack.

När de springer på Drottninggatan, där lastbilen bara några minuter tidigare har rusat fram, ser de både skadade och döda människor ligga längs vägen.

– Det var svårt att springa förbi skadade människor som var i uppenbart behov av hjälp. Vår största prioritet är att rädda liv men i en sådan här situation var vi tvungna att fokusera på att stoppa gärningsmannen, säger Robert Löfving.

På polisradion får de höra att det pågår skottlossning inne på Åhléns. När de kommer fram går de in i byggnaden.

– Jag kommer ihåg att jag tänkte att om gärningsmannen är därinne så kommer han inte sluta förrän han har dött. Så kanske kommer jag behöva döda nån i dag eller så kanske jag själv kommer dö.

Inne i det rökfyllda varuhuset är sikten på vissa ställen begränsad till någon meter, brandlarmet tjuter och sprinklersystemet har satt igång. Via polisradion får de veta att fyra andra poliser också är inne på Åhléns. Till slut möts de och efter att de tillsammans har sökt igenom byggnaden i en och en halv timme kan de konstatera att det inte är någon där.

– Det är först i efterhand jag har tänkt mer på vad som kunde ha hänt. Där och då hade jag bara ett fokus: Att ta fast den här personen, säger Robert Löfving.

Några dagar efteråt var han tillbaka på Drottninggatan, för att arbeta trygghetsskapande.

– Folk gav oss blommor, grät, stannade och pratade med varandra. Det var rörande att se människors vänlighet. Det har påverkat mig mest. Hur något fint kan komma ur något så vidrigt.

Han berättar att han känner sig berörd av att vara en av alla som nu hyllas med SOS Alarms 112-pris för sin insats den dagen.

– Samtidigt är jag övertygad om att alla mina kollegor hade gjort exakt samma sak.

Text: Emmy Lundström

Foto: Anna Simonsson

Relaterat innehåll