HLR räddade tvååriga Bianca

Den 3 juni skulle vara en kväll av fest och firande. Men för tvåbarnsföräldrarna Sissel och Niclas vändes fest till fruktan när samtalet från barnvakten kom. Dottern Bianca hade ramlat i poolen.

Allting hade gått bra. Middagen var avklarad, nu var det bara läggningen kvar för kvällens barnvakt, Sissels barndomsvän Jenny. Men under ett samtal med mamma Sissel, strax innan barnen hunnit komma till sängs, märker Jenny att tvååriga Bianca är borta. Det var bara minuter sedan Bianca sprang ut från sovrummet. Plötsligt går hon inte att hitta.

Med lillebror Sam i famnen letar Jenny både inne och ute innan hon ser några av Biancas leksaker ligga vid poolkanten. Hon drar bort smutsskyddet som täcker den 110 centimeter djupa poolen med det ouppvärmda vattnet. I poolen ligger Bianca livlös.

– Det enda jag tänker är vad jag ska göra för att rädda henne, säger Jenny.

Jenny lyfter upp Bianca som hunnit bli blå i kroppen och påbörjar HLR, som hon lärt sig på utbildningen till förskolelärare, innan hon ringer 112. På andra sidan luren svarar SOS-operatören Malin Palmgren. Trots att Jenny närmast är i ett tillstånd av panik lyckas Malin Palmgren guida Jenny att fortsätta med HLR. Samtidigt tar Malin reda på vart de befinner sig, Biancas ålder och tillstånd. Med ambulansen på väg, och telefonen på högtalarläge på poolkanten, guidar Malin Palmgren Jenny att fortsätta med HLR.

– Trots att man har gjort en HLR-utbildning vet man aldrig hur man kommer att reagera. Visst fanns det i bakgrunden men utan hennes sätt att lugna mig hade det kanske inte gått så bra som det gjorde, säger Jenny.

Tillsammans räknar de kompressionerna högt i luren, räknar inblåsningarna och plötsligt börjar Biancas hjärta slå igen.

Efter nästan en vecka på sjukhus, nedsövd och nedkyld för att minska risken för hjärnskador, börjar Bianca vakna till liv. Sissel minns Biancas första medvetna rörelser väl.

– Jag har aldrig varit så lycklig att se henne röra sig, hon som till vardags är så hyperaktiv. Hon kastade båda armarna runt halsen om mig. Jag kan inte beskriva den glädjen och tacksamheten jag känner för vården. Där och då var det det bästa som kunde hända.  

Fem månader senare kliver SOS-operatören Malin Palmgren in hemma hos Bianca i Vagnhärad. Förutom ett nedsatt balanssinne och stelhet i en fotled verkar Bianca vara helt återställd. Hon är helsprallig, precis som tvååringar är. För mamma Sissel är olyckan fortfarande under bearbetning och det svåraste i vardagen är att lämna ifrån sig Bianca. 

– Jag har fått posttraumatisk stress av händelsen och ska börja en behandling för att komma tillbaka till en vardag igen, för att orka vara mamma, säger Sissel.

För SOS-operatören Malin Palmgren är mötet med Bianca ett tacksamt inslag i arbetet som annars sker på distans. 

– Jag kommer ihåg så väl när ambulansen hade kommit och vi hade avslutat samtalet. Jag kände bara att det måste få gå bra. Att nu få komma hit och se hur det är med Bianca är guld värt. Oftast får vi inget avslut, säger Malin Palmgren.

Text och foto: Erik Ardelius