Acceptera inte hot

Antalet hot mot utsatta yrkesgrupper har inte ökat, men vissa grupper är betydligt mer utsatta än andra. Många hot är sällan genomtänkta,utan uppstår i en trängd situation.

På regeringens uppdrag har Emma Patel utredare på Brottsförebyggande rådet (BRÅ) kartlagt hot och trakasserier mot yrkesgrupper av särskild betydelse för det demokratiska samhället. Hennes uppdrag har varit att ge en samlad kunskapsöversikt av hur hotbilden ser ut mot anställda inom bland annat polisen och rättsväsendet, mot anställda inom den kommunala socialtjänsten samt mot politiker och journalister.

− Det går inte att säga att hotbilden varken ökat eller minskat mot de undersökta grupperna. De jämförande studierna är för få och för olika. Långt ifrån alla anmäler dessutom hot eller trakasserier.
Mest anmälningar av otillåten påverkan – alltså hot, våld och trakasserier som syftar till att påverka yrkesutövningen − görs av poliser, vilket säkerligen beror på den utsatta miljö de arbetar i, säger Emma Patel.

Tydligt är dock att de grupper hon studerat tycks vara mer utsatta för hot än befolkningen i
övrigt. Hur hoten eller trakasserierna ser ut beror också på yrkesgrupp.

− Hoten kommer väldigt sällan från den organiserade brottsligheten eller extremister av olika
slag, och då oftast mot poliser. För anställda inom exempelvis kronofogdemyndigheten eller
socialtjänsten handlar det om en viss typ av förövare. Ofta beskrivs eller uppfattas de som personer
som befinner sig i en desperat situation eller har någon form av psykisk störning. Känsliga beslut som gör att en person känner sig frustrerad eller rädd kan leda till en spontan och hotfull handling. Alltså är dessa hot väldigt sällan genomtänkta utan uppstår i ett möte eller ett bemötande, förklarar hon.

− Politiker, framför allt riksdagspolitiker, och journalister får istället hot riktade mot sig genom
mejl eller sociala media.

När Emma Patel presenterade sin rapport i slutet av april 2015 var BRÅ:s bedömning att det
behövs mer studier, framför allt kring yrkesgrupper som i känsliga situationer möter så kallade
riskklienter, så som psykiskt sjuka, kriminella eller desperata personer.