Ingela räddade Frans liv med HLR

Som SOS-operatör är Ingela van vid att guida människor genom hjärt- och lungräddning (HLR). Men när sambon Frans hjärta plötsligt stannade i hemmet fick hon uppleva hur det är att utföra HLR i chock.

Efter att Frans och Ingela hade utforskat Transsylvanien och badat i Svarta havet väntade de sista lugna semesterdagarna hemma i tegelvillan i centrala Halmstad. Men tidigt på morgonen den 26 juli vaknade Ingela av att Frans andades konstigt. Strax därefter slutade hans hjärta att slå.
– I efterhand förstår jag inte hur det gick till, men jag drog ner honom på golvet, ringde 112 och startade HLR, säger Ingela.

 Samtidigt satt kollegan Katja bakom dubbelskärmarna på SOS Alarms larmcentral i Halmstad. Det hade varit ett lugnt nattpass och snart var det dags för hemgång. Men klockan 05:37 på torsdagsmorgonen kom larmsamtalet som fick alla sinnen att skärpas.

– ”Hjärtstopp, jag påbörjar HLR” sa inringaren. Då läggs 100 procent fokus på att stötta, hjälpa och larma ut personal, jag förstod aldrig att det var Ingela jag pratade med, säger Katja.

Ingela visste däremot direkt att den lugna rösten i andra änden var Katjas. Det gav henne trygghet mitt i kaoset. För att kunna hjälpa Ingela att hålla rätt tempo bad Katja henne att räkna kompressionerna högt.
– Hon sa hela tiden: ”räkna högt, räkna högt”. Då gjorde det mig lite irriterad, men det var bra för då fick jag mer kraft, säger Ingela.


Efter åtta minuter kom polisen och ett ögonblick senare även ambulansen. De defibrillerade två gånger, utan resultat. Under tiden satt Ingela vid den barbordshöga köksön och tittade tomt framför sig. Hon var chockad. Förvirrad och dränerad på energi.
– När de tog över stannade min hjärna, jag kunde inte tänka längre, säger hon.

 Men så, efter en 15 minuter lång kamp för livet började Frans hjärta slå igen. Den kvällen ringde Ingela till Katja och tackade för hjälpen. Först då gick det upp för Katja att det var kollegan hon hade pratat med den morgonen.
– Det var en häftig känsla att få krama om Frans efteråt, säger Katja.

 Som SOS-operatörer har de mycket kunskap om HLR. Kunskap som höll Ingela lugn, och gjorde det lättare för Katja att stötta och hjälpa henne. Det har fått dem att än mer inse vikten av att alla kan HLR.
– Även om man blir chockad så finns kunskapen i bakhuvudet, säger Ingela.
– Framför allt är det lättare att ta instruktioner av oss och inte gripas av panik, fyller Katja i.

 Två månader senare är Frans helt återställd. Och för två veckor sedan bjöds släkt och vänner in till fest.
– Utan henne hade jag inte firat min 60-årsdag, säger Frans och utbrister leende:
– Alla borde ha en Ingela hemma.

 

Text: Frida Wall

Foto: Sanna Tedeborg