”Någon minut efter att larmet går kan man befinna sig i en terrorattack”

Pontus Bjuring Gerlich var fem veckor in i rollen som vakthavande brandingenjör när han blev högsta befäl och räddningsledare på Drottninggatan i samband med terrorattacken.– Min största skräck var att det var första vågen i ett större attentat, säger han.

Fredag eftermiddag den 7 april 2017 och Drottninggatan i Stockholm är som vanligt full med människor. Klockan14.53kommer det första samtalet till SOS Alarm: Någon kör på människor med en lastbil.

500 meter därifrån, på Johannes brandstation, befinner sig Pontus Bjuring Gerlich, vakthavande brandingenjör på Storstockholms brandförsvar.

– Vi larmas ut och jag och min ledningsoperatör hoppar in i bilen och åker mot Drottninggatan. Vi är framme på en minut. Det enda vi har fått veta är att det är en trafikolycka med en lastbil och att flera personer är skadade, säger Pontus Bjuring Gerlich.

När de kommer fram möts de av kaos, skadade människor och chockade vittnen.

– Det ligger minst ett tiotal människor skadade längs gatan. Människor är rädda och förskräckta. Vissa har bara klivit ut på gatan från sitt kontor, eller en affär, utan att ha en aning om vad som precis har hänt.

Pontus Bjuring Gerlich får direkt information av brandmästaren från Östermalms brandstation, som var först på plats, om att fordonet har åkt längs Drottninggatan in i Åhléns, att det ligger skadade under lastbilen och att lastbilen brinner. Det kommer rapporter om att det pågår en skottlossning vid Åhléns. Det står snabbt klart att det här inte är en vanlig trafikolycka.

– Det är många tankar som rör sig i huvudet. Eftersom jag är räddningsledare är jag högsta befäl ute på plats och det är min uppgift att ordna logistiken och sätta en ledningsstruktur. Jag börjar tänka i de stora penseldragen: Hur många skadade kan det vara, vilka resurser behöver vi, hur delar vi in olycksplatsen.

En övergripande plan sätts snabbt i rörelse: Polisen jagar gärningsmän, ambulanspersonalen vårdar samt transporterar skadade till sjukhus medan räddningstjänsten släcker lastbilen och hjälper till att vårda.

– Det jag minns mest från den dagen är hur fantastiskt vi alla samarbetade: Polis, ambulans, räddningstjänst, väktare och allmänheten. Det fylldes på med fler resurser för varje minut vilket gjorde att vi snabbt kunde släcka lastbilen och säkra den, ta hand om skadade och få koll på hela Drottninggatan.

På plats fanns det aldrig någon tid att reflektera över sina egna känslor, berättar han. Känslorna kom sen.

– Jag känner en ledsamhet över att det har hänt, jag tänker på alla drabbade. På ett personligt plan kom också påminnelsen att jag i min roll måste vara beredd på att allt kan hända. Någon minut efter att larmet går kan man befinna sig mitt i en terrorattack, säger Pontus Bjuring Gerlich.

Nu prisas han och brandkåren med SOS Alarms 112-pris för insatsen den dagen.

– Denna händelse är ett tydligt exempel på hur mycket större effekten blir när alla samhällsaktörer samarbetar. Räddningstjänsten kan inte släcka och vårda om inte polisen skyddar. Vi behövs tillsammans.

 

Text: Emmy Lundström

Foto: Anna Simonsson

Relaterat innehåll