När själen är skälet

Varje dygn tar 112 emot ett stort antal nödsamtal från personer med svår psykisk ohälsa. I Stockholms län förstärks nu hjälpresurserna med en egen akutbil för de psykiskt nödställda.

– Det är konstigt när de med psykisk ohälsa måste åka polisbil, säger sjuksköterskan Robert Lindgren.

Blåljusen, det förhöjda taket och den gula färgen. Bilen där psykiatrisjuksköterskorna Ann-Kristin Sigerhed och Robert Lindgren gör sig beredda för kvällspasset ser vid en första anblick ut som vilken ambulans som helst. Men detta är Sveriges första psykiatriska ambulans, även om den egentligen inte får kallas ambulans eftersom den saknar bår. Utrymmet bak i bilen är istället möblerat med ett nedfällbart bord och fyra fåtöljer, för bedömningar och transporter av patienter som mår akut psykiskt dåligt.

— Vi måste vara beredda att åka klockan 15, manar Robert Lindgren vid fotograferingen. Så dags inleds nämligen arbetspassen som dagligen sträcker sig till 01, även om det inte alltid går att avsluta vid den tidpunkten. Både han och Ann-Kristin Sigerhed har lång erfarenhet från psykiatrisk akutvård, men de är nya på ambulansstationen vid Sabbatsbergs sjukhus och det är många nya apparater och rutiner.

— Jättespännande, allting är nytt, konstaterar Ann-Kristin Sigerhed som lämnade akutpsykiatrin i Östersund för jobbet i Stockholm.

Under några få arbetspass efter projektets start har de redan hunnit möta människor i djup kris på bland annat balkonger, broar och Globens tak. De har konfronterats med vapen och de har delat ut en av akutbilens nallebjörnar. Oväntat många uppdrag har gällt barn och ungdomar. Psykiatrin i Stockholms läns landsting har länge letat efter ett sätt att möta människor i akut psykisk kris, som trots att de drabbats av ett sjukdomstillstånd ofta blir en fråga för polisen. Bara i Stockholms län tog 112 emot över 10 000 suicidlarm 2014.

Under en kort period följde personal från psykiatrin på försök med polisen och upptäckte hur tacksamma patienter och anhöriga var för att omhändertas av någon från vården istället för polis. Reaktionen blev ”tänk att vårdpersonal kan komma ut och lösa svåra situationer”, minns Robert Lindgren som också har följt med den utryckande psykiatrin i Bergen i Norge och fick höra av polisen där hur insatserna för psykiskt sjuka kunnat minskas med 80 procent.

I Stockholm funderade man vidare och resultatet blev PAM, enheten för psykiatrisk akut mobilitet, som startade den 30 april i år. Enheten bemannas med två psykiatrisjuksköterskor och en ambulanssjukvårdare. Man gör vissa basala undersökningar, som kontroll av blodtryck och syresättning, men ska inte transportera patienter som behöver somatisk behandling vid exempelvis överdoser.

PAM har tillgång till patientens journal och har befogenhet att lämna patienter hemma. Efter bedömning av PAM kan legitimerad läkare besluta om polishandräckning, vilket skett nästan dagligen under de inledande passen. Man försöker då ta med patienten i sjukvårdsfordonet tillsammans med polis.

Det har också varit pass då ingen patient transporterats till sjukhus, vilket borde vara en besparing redan det, menar Robert Lindgren.

Den första prioriteten för PAM är att medverka som en resurs från psykiatrin vid större suicidlarm, där räddningstjänst, polis och ambulanssjukvård redan samverkar i snitt två gånger om dagen i Stockholms län. Utöver detta framförs en mängd ”mindre”, men kanske lika allvarliga, suicidhot till exempelvis anhöriga, på Facebook eller i SMS där PAM ska göra bedömningar. Robert Lindgren räknar med att verksamheten blir permanent efter försöksperioden och gör en jämförelse med Bergen.

− Om folk mår lika dåligt som där kommer bilen aldrig att stå still. Det kommer förmodligen till och med att behövas fler bilar, säger han.

Klockan blir 15 och strax ljuder det första larmet, om ett ”allvarligt hot om självmord”. Det har bara gått några minuter in på arbetspasset. Mycket tyder på att Robert Lindgrens bedömning av de psykiatriska behoven är korrekt.

Ur tidningen SOS nr 2 2015
Text: Johan Wangström

Foto: Jonas Larsson