Födde barn med hjälp av förbipasserande

På kvällen, efter det värsta snöfallet i Stockholm på ett sekel, satta höggravida Victorias värkar igång. Ingen taxi kunde ta sig fram och allt höll på att gå helt fel när nya grannen Klara blev en oväntad räddande ängel.

Inte sedan 1905 hade det snöat så mycket i Stockholm i november. Vägarna var fulla med snö och trafiken stod i princip helt stilla. Men det var inget höggravida Victoria funderade på den där novemberdagen 2016. Hon hade tid för igångsättning på BB dagen efter och tänkte att då skulle säkert trafiken vara igång igen.

Men så, vid 22-tiden på kvällen började förvärkarna som hon hade haft i flera dygn helt plötsligt att bli kraftigare. Victoria förstod att hon skulle föda barn nu, ikväll, och att hon och sambon David genast behövde ta sig in till sjukhuset. Men hur? Paret hade ingen bil och när de efter lång väntan lyckades komma fram till taxis växel fick de beskedet att inga bilar kunde komma fram förrän tidigast nästa dag.

– Då kom paniken, minns Victoria.

– Jag insåg ju att jag skulle föda ikväll, men vart skulle jag ta vägen.

Tack och lov var hennes svägerska på plats för att passa dottern Bodil, 3 år, och Victoria och David begav sig ut för att se om någon av grannarna kunde skjutsa dem till BB. I porten mötte de en man på väg upp från tvättstugan som lovade att skjutsa dem, han skulle bara gå upp och hämta nycklarna. Med sig ner igen hade han sin sambo Klara som försökte lugna och trösta den panikslagna Victoria medan de bägge männen grävde fram bilen ur snödrivorna.

Till slut var snön borta, men Victoria hade inte mer än kommit in i bilen förrän hon kände att hon behövde gå ut igen. Fem sekunder senare gick vattnet, krystvärkarna kom och Victoria insåg att hon skulle bli tvungen att föda sin bebis precis här, dyblöt och rädd, ståendes i en snödriva på en parkering.

– Jag kände mig så utlämnad. Man låter ju en del när man föder barn och flera grannar började komma ut på sina balkonger för att se vad som hände, och där stod jag som ett annat spektakel och födde barn.

Men bredvid sig hade hon Klara. Klara som var helt kolugn, som tröstade och förklarade att hon själv hade fött barn och skulle hjälpa Victoria igenom det hela. Och medan David ringde 112 för att få tag på en ambulans födde Victoria, ståendes i snön, en liten bebis som Klara tog emot och lindade in i sin jacka.

– Hon blev min barnmorska på alla sätt och vis. Jag hade aldrig kunnat behålla lugnet i någon form utan hennes stöd för hon var så lugn, så trygg och så peppande. Det är klart att jag inte hade önskat att få föda så här, men tack vare henne blev det ändå bra.

I dag bor familjen i Lund men de båda kvinnorna har fortsatt att hålla kontakten.

– Vi kände inte varandra innan, men efter den här händelsen kommer Klara alltid att vara en viktig person i mitt liv.

 

Text: Karin Aase
Foto: André de Loisted

Relaterat Innehåll