Marita vittnade trots skottlossning mot huset

Samma morgon som Marita ska vittna i en rättegång vaknar hon kvart över sex av att någon skjuter in i familjens hem med automatvapen. Det hade lika gärna kunnat vara smällare, men hon förstod på en gång att det berodde på rättegången. Trots att det innebär en stor risk väljer Marita att vittna mot mannen som misshandlade hennes son grovt.

Under flera års tid har Maritas son Kalle varit missbrukare. Ganska snabbt hamnade han bland grovt kriminella och drog på sig massvis av skulder. Det hela eskalerade, och de kriminella försökte vid flera tillfällen att driva in skulderna genom att leta reda på honom. Ett besök misstänks ha gjorts hos Kalles pappa, som senare hittades mördad i trapphuset där han bodde.

– Vi tror att han dödades för att han inte ville släppa in dem. Det var då jag förstod hur allvarligt det var, så några dagar senare skjutsade jag min son till flera platser för att han skulle betala av skulderna. Men jag var noga med att inte betala ur min egen ficka, säger Marita.

Efter att skulderna var betalda trodde Marita att det var över. Men nyårsafton 2019 ringer sonen till henne – han har blivit grovt misshandlad, knivhuggen och hotad till livet. Hon åker och hämtar honom för att ta med honom till sjukhuset.

– Efter det körde jag honom till ett behandlingshem. Eftersom jag inte kunde eller ville hjälpa till att betala skulderna bad jag Kalle gå till polisen. En dag kom det plötsligt ett brev där jag var kallad som huvudvittne, säger Marita.

Det har nu gått drygt ett år sen hon vaknade upp på morgonen när skotten smattrade in genom husfasaden. Rättegången var vid lunchtid samma dag. Hon fick snabbt kontakt med Brottsofferjouren som undrade om hon fortfarande ville vittna, men för henne fanns det inget val.
– Det var kaos, och hela familjen hamnade i ett chocktillstånd. Men mitt i allt blev jag samtidigt rasande. Som tur var sov min dotter i min säng den natten, för ett av skotten hamnade 30 centimeter från hennes säng, berättar Marita.

Samtidigt som Marita sitter i polisbilen på väg till tingsrätten får hon ett samtal om att mannen hon ska vittna mot har slagit i huvudet och kommer föras till sjukhus för bedömning. I flera timmar fick hon sitta i en sal i Tingsrätten och vänta.

– Det var många tankar som snurrade runt i huvudet. Jag tror det var tack vare min ilska som jag klarade att lämna mitt vittnesmål. Men när det var över och jag kom ut ur lokalen, då kom allt och jag började skaka, berättar hon.

Efter rättegången får hon reda på att familjen ska få ett skyddad boende och identitet. Tryggheten som de tidigare haft hemma i huset finns inte längre kvar. De åker hem och packar för att påbörja sina nya liv. Det blir början på en flykt. Trots att familjen flyttar runt väldigt mycket i början, under skyddad identitet, går Marita runt med en konstant rädsla och bultande hjärta.

 – Jag var hela tiden beredd på att någonting skulle hända. För min man har rädslan kommit mer nu, inför årsdagen. Sedan undrar jag hur min dotter ska kunna känna sig trygg i sin säng igen, säger hon.

Ändå känner hon i efterhand att det var värt att vittna. Gärningsmannen fick fängelse. Marita har varit i kontakt med kommunpolitiker om att det behövs ett bättre stöd för personer som ska vittna än det hon och familjen fick.

– Det blev en mening med det. Jag har visat att jag inte backar för att jag blir hotad att vara tyst. Men jag hoppas verkligen att jag inte behöver ställas inför det här igen, säger Marita.

*Kalle är ett fingerat namn, Maritas son heter egentligen någonting annat.

Hör hela poddavsnittet här.