Åke var en minut från att dö

Åke Wennström, 87 år, blev nedknuffad på tunnelbanespåret och skadade nacken bara en minut innan tåget skulle komma. Utan den snabba insatsen av människorna på perrongen hade han aldrig överlevt.

 

Det var en gråkall eftermiddag i mitten av december. Åke Wennström skulle ta tunnelbanan in till stan för att handla när han såg att något inte stod rätt till på perrongen. En aggressiv man som verkade påverkad dök på folk och tiggde cigaretter. Han följde efter en ung man nära Åke, och helt plötsligt vände sig mannen om och gav Åke en hård knuff, rakt i bröstet.­

– Jag minns att jag tänkte ”Vad fan händer nu, kommer jag att klara mig undan från smällen?”

Men Åke hade otur och istället för att bara trilla omkull föll han handlöst rakt bakåt, slog i ryggen i perrongkanten och rasade ner på spåret, väl medveten om att tåget skulle komma inom den närmste minuten. Han testade att resa på sig men smärtan i nacken var så svår att han inte kunde röra sig.

– Herregud, tåget kommer snart, hur ska det här gå, tänkte han.

I samma ögonblick såg han i ögonvrån hur en man hoppade ner på spåret och sekunden efter landade ytterligare en person precis bredvid honom. Det var Stefan Höög, 28 år, den unge mannen som gått förbi Åke precis innan misshandeln. Han hade vänt sig om och sett allt.

– Jag såg hur Åke landade på spåret och först blev jag helt paralyserad, säger Stefan.

– Sen efter någon sekund handlade jag på ren instinkt. Det var ju bara en minut kvar, så jag kollade snabbt så att tåget inte var på väg in, sen hoppade jag ner.

Tillsammans med den andre mannen, en läkare på den lokala vårdcentralen, lyckades han lyfta upp Åke på perrongen där andra resenärer tog emot honom. Eftersom han hade väldigt ont i rygg och nacke såg läkaren till att han blev liggande fixerad tills ambulansen kom, samtidigt som polisen grep mannen som knuffat honom.

Stefan Höög satt kvar med Åke tills ambulansen kom, och eftersom de bor grannar i området har de sprungit på varandra flera gånger sedan dess.

– Så här i efterhand har jag tänkt på hur illa det kunde ha gått så det är skönt att se Åke uppe på benen igen, säger Stefan.

För Åke själv slutade händelsen med flera veckors sjukhusvistelse, steloperation av nacken och krage som stöd i flera månader. Tre kotor i nacken hade gått av samtidigt som musklerna i ryggen hade fått en rejäl smäll, och det var först i februari som han kunde börja röra sig ute igen. Och även om misshandeln har påverkat honom och fått honom att bli mer uppmärksam på människor omkring sig när han åker tunnelbana är han väldigt tacksam för sina räddare.

– De är två änglar, kanske inte i betydelsen med vingar, men definitivt i betydelsen hjältar.

Text: Karin Aase
Foto: Anna Simonsson