Jouni och Maria räddade barnet när isen brast

Det var en vanlig skogspromenad tills de hörde barnskriken, såg det uppfläkta istäcket och luftbubblan under vattenytan. Tack vare Jouni Reinikainen och Maria Bergenman förvandlades det som hade kunnat bli en tragedi till en berättelse med lyckligt slut.

Snön hade smält, men det var bara några få plusgrader i luften. Jouni och Maria hade gett sig ut på en vårpromenad runt Ösby träsk, en liten sjö på Värmdö öster om Stockholm, och gick och tittade på den vårtunna isen när de plötsligt hörde panikslagna barnskrik.

En liten stund tidigare hade tre flickor i sjuårsåldern gett sig ut i skogen på egen hand och testat att gå ut på sjöns is. På vägen tillbaka, cirka åtta meter från land, gav isen med sig och den yngsta flickan gick igenom. Hennes två vänner försökte få upp henne men hon gled ur deras grepp och in under isen. Panikslagna vände de andra två in mot land, gick igenom isen de också men på så grunt vatten att de gråtandes kunde ta sig i land, övertygade om att deras kompis skulle drunkna.

 

Men de tre vännerna hade tur för precis då kom Jouni och Maria inom hörhåll och hörde skriken.

– Jag såg de två tjejerna, tittade ditåt de pekade och såg att isen var uppbruten en bit ut från land, minns Jouni.

– Och så såg jag en luftbubbla under isen och skymtade något rött där under, och fattade att där ute, där ligger det någon och kämpar.

Då sprang han. Utan att tänka, rakt ut genom sörjan och det iskalla vattnet. Kom fram till vaken där vattnet nådde honom till bröstet, stack ner en arm och fick på en gång tag i den lilla flickan som var på väg att driva in under istäcket. Helt likblek var hon, iskall, men hon rosslade, hon levde.

Jouni lyckades bära upp henne på stranden där Maria hade ringt nödnumret 112. Ambulans var på väg, men Jouni och Maria insåg att flickan var illa däran och att något behövde göras på en gång.

– Hon hade svalt mycket vatten och jag försökte lägga henne på marken för att få ut det men det funkade inte.

Så Jouni lyfte upp henne igen, upp på axeln, och då äntligen lossnade något. Flickan kräktes upp allt sjövatten och började andas igen.

Samtidigt hade Maria försökt förklara för SOS-operatören var i skogen de befann sig men det var svårt att ange en exakt plats. Så operatören dem att ta med sig flickorna till simhallen vid sjöns ena ände istället, och iskalla och chockade lyckades de ta sig fram genom skogen. Efter några hundra meter mötte de ambulanspersonalen på stigen och flickan kunde medtagen och nerkyld lyftas in i den väntande ambulansen.

Även om den här olyckan slutade lyckligt har Jouni i efterhand tänkt på allt som hade kunde gå fel. Men han har också tänkt mycket på tacksamhet, dels den från flickans familj, dels den han känner över hur han själv reagerade.

– I ett sånt här läge reagerar man på instinkt och jag är tacksam att min instinkt var att göra som jag gjorde. För det hade varit en så oerhörd tragedi om det hade slutat på något annat sätt.

Lyssna på podcasten Slumpens Hjältar och hör Jouni berätta mer om räddningsinsatsen. Du hittar länk nedan.

Text: Karin Aase
Foto: Anna Simonsson

Relaterat Innehåll

Podcasten

Tillsammans med succépodden "Slumpens Hjältar" lyfter vi civilkuragefrågan och hyllar de hjältar som finns på plats när krisen uppstår.
→ Podcasten