Forskning granskar data från 112 i kampen mot suicid

Bakom varje enskilt fall av suicid finns en komplex kedja av faktorer men också ett system med potentiella möjligheter. Aldrig tidigare har samtal från 112 använts i suicidforskning, men nu forskas för första gången med tio års data. Forskningen väntas bli en vändpunkt, inte bara för prehospitala bedömningar, utan för hela vårdkedjans förmåga att agera i tid. 

– Vi är mycket tacksamma för detta samarbete med Lunds universitet, då vi med hjälp av dem bättre kommer kunna hjälpa denna patientgrupp i framtiden, säger Fredrik Jonsson, chefläkare SOS Alarm. 

Ett outforskat datamaterial 

Sara Lindström, suicidforskare, socionom och legitimerad psykoterapeut, har i åratal granskat varför vissa människor aldrig nås av vårdens skyddsnät. Det hon såg gång på gång var hur vården ofta mötte suicidala patienter först när krisen redan var akut – eller inte alls.  

Hennes forskning sker mot bakgrund av dystra fakta. I en nationell studie framkommer att nästan tre fjärdedelar av alla som tog sitt liv hade haft kontakt med vården de senaste tre månaderna. Två av tre hade inte varit i kontakt med psykiatrin. Suicidrisken upptäcktes alltså inte av någon vårdinstans och suicid kunde därför inte förebyggas – trots att vårdsystemet hade dem inom räckhåll.  

– I den tidigare studien räknades inte samtal till 112 som vårdkontakter, och därför ingick de inte i analysen. Även om de utgör en journalhandling registreras de inte i primärvården, den somatiska eller psykiatriska vården, utan förs i ett eget system, förklarar hon. 

System som kan flagga 

Att förstå 112-samtalets roll kring suicidprevention kan vara avgörande. Målet med studien är att hitta mönster – i samtalston, teman, ordval – som kan kopplas till förhöjd suicidrisk. Det handlar inte om att förutsäga det oförutsägbara, utan att förbättra bedömningen där det är möjligt. 

– Kvinnor och yngre söker oftare hjälp via psykiatrin, och män söker via primärvård och somatisk vård. Men vi vet inget om gruppen som söker prehospital kontakt. Det finns en kunskapslucka där, säger Sara Lindström. 

Ett viktigt syfte med studien är att det ska leda till ett beslutsstöd för SOS-operatörer som tar emot samtalen. Här kan finnas en uppsjö av faktorer som kan påverka samtalets utgång.  

– Kan man plocka upp olika teman genom att analysera samtalston? Vad säger operatören kontra inringaren? Kan man med hjälp av den skapa en analys av vilka teman som leder till att man tar sitt liv sen? Är det vissa teman som borde flaggas upp snabbare och som leder till att man skickar en ambulans snabbare. Ett sådant system kan aldrig ersätta känslan att prata med en riktig människa, men kan vara ett komplement. 

En framtida möjlighet är att AI-system kan identifiera samtal med statistiskt förhöjd suicidrisk. Det skulle kunna hjälpa operatörer att avgöra om en akut insats behövs – eller om personen istället bör kopplas vidare till annan typ av stöd.  

Forskningen kan även peka på samtalsmönster som återkommer hos vissa grupper – till exempel personer som ringer många gånger per dag eller använder särskilda uttryck. Allt detta kan bli underlag för nya utbildningsinsatser inom SOS Alarm. 

Forskning som kräver eftertanke 

Inledningen av forskningsarbetet handlade om att bestämma hur data ska hanteras på respektfullt sätt. Analysen sker även på nedkopplade datorer, utan molntjänster. Projektet har granskats och godkänts av Etikprövningsmyndigheten, och bygger på en samsyn mellan forskare och SOS Alarm om att varje individ ska behandlas med största respekt – även i efterhand. 

Stärker samspel i det prehospitala ansvaret 

Socialstyrelsens lägesbild över den prehospitala vården visar på behovet av bättre samordning mellan aktörer inom larm- och vårdkedjan. 

En av de mest hoppfulla delarna i forskningsprojektet är potentialen att hitta nya vårdvägar för de som inte behöver ambulans, men inte heller klarar sig själva. I dag finns ett glapp mellan blåljus och psykiatrisk vård, där många faller mellan stolarna. 

– I dag är SOS Alarm begränsade i vilka insatser de kan erbjuda. Det finns inget upparbetat sätt att länka vidare till andra vårdformer för personer som är i kris men inte behöver akutvård. Här finns en möjlighet att förbättra systemet. 

Om studien lyckas skapa verktyg som stärker operatörernas förmåga att tolka krisens uttryck, kan det rädda liv – redan i den första, ofta desperata, kontakten med samhällets hjälpsystem. I ett landskap där psykisk ohälsa fortsätter att öka, blir varje förbättrad förståelse avgörande. 

Hit kan du vända dig om du mår dåligt 

Är det akut? Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår så dåligt att det känns outhärdligt, eller om du har tankar eller planer kring att ta ditt liv. 

Nedan hittar du kontaktvägar till andra organisationer för stöd och hjälp. 

• Hjälplinjen för psykisk hälsa:
  Ring 90390. Alla dagar, dygnet runt. 
• Mind Självmordslinjen.
  Chatta via mind.se eller ring 901 01. Alla dagar, dygnet runt
• Bris – Barnens rätt i samhället.
  Chatta via bris.se eller ring/sms:a 116 111. Alla dagar, dygnet runt.
• Jourhavande medmänniska.
  Chatta lördag-tisdag klockan 21.00-00.00 eller ring 08-702 16 80 alla dagar klockan 21.00-06.00.
• Jourhavande präst.
  Ring 112 och be om att bli kopplad till jourhavande präst, alla dagar klockan 21.00-06.00.
• Vårdguiden.
  Ring 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård. Alla dagar, dygnet runt. Se en längre lista med kontaktuppgifter på 1177:s hemsida.