Nytt arbetssätt hjälpte mångringare till tryggare vård

Stöd för mångringare

Frekventa vårdsökare har varit i fokus för ett projekt som utförts i nära samarbete mellan SOS Alarm och Region Jönköping. Patientgruppen refereras ofta till som mångringare eller mångåkare, personer som ofta ringer efter och åker ambulans. Carola Söderberg är vårdutvecklare på SOS Alarm och sammanhållande kontaktperson för projektet. Hon beskriver en utsatt patientgrupp med komplexa vårdbehov.  

– De ringer till oss på 112 inte bara för medicinska behov, utan även för att de söker trygghet och bekräftelse. Ofta finns det någon form av ensamhet och de känner sig osäkra på sin egen hälsa, säger hon. 

Den oron och osäkerheten är många gånger drivande till att de söker akut sjukvård. Men till skillnad från ordinarie patienter, vars oro lindras av stöd, så förstärks mångringarnas oro av uppmärksamheten som symtomen får – och de ringer in igen.  

Samordnade individuella vårdplaner grunden 

Svårigheterna att ge rätt hjälp till den här patientgruppen är ett problem som har funnits i flera år. Men under våren 2024 gick startskottet för ett nytänkande projekt där SOS Alarm och Region Jönköping har förändrat sitt arbetssätt gällande mångringarna. Tio patienter identifierades som mångringare och mångåkare av regionen som skapade samordnade individuella vårdplaner – så kallade SIP:ar – där olika vårdinstanser möttes för att tillsammans med patienten skapa en vårdplan anpassad för just den individen.  

– Det är ett personcentrerat förhållningssätt där man anpassar alla planer efter patientens unika behov. Det hjälper vården att få ett helhetsperspektiv och ökar patientdelaktigheten, säger Carola Söderberg.  

Dessa vårdplaner implementerades sedan i SOS Alarm system, något som ställt höga krav på tekniska lösningar och patientsäkerhet.  

– Vi har kvalitetsgranskat vår hantering i varje steg för att säkerställa patientsäkerheten.  

När ett samtal från en mångringare kommit in till SOS Alarm har medarbetarna samlat in information och gjort en bedömning om huruvida vårdplanen ska aktiveras. Istället för att skicka en ambulans kunde då personen hänvisas vidare till en på förhand bestämd vårdkontakt med en helhetsbild. 

– Det kunde till exempel stå​​ ‘ringer patienten för buksmärta så ska hen hänvisas till förutbestämda vårdkontakter’. Personen som patienten hänvisades till anpassades efter veckodag, tid på dygnet och jourtid så att det alltid fanns någon som kunde hjälpa patienten vidare.  

Carola Söderberg är noga med att poängtera att om patienten ringde för andra symtom än de beskrivna i vårdplanen gjorde man istället en traditionell hantering, något som de även har följt upp.  

Tydliga resultat för patienter och medarbetare 

När det kommer till resultaten av arbetet talar siffrorna sitt tydliga språk. Innan implementeringen gjorde mångringarna 2 399 samtal till 112 under en femmånadersperiod. Efter implementeringen hade antalet samtal sjunkit till 679. Den totala samtalstiden gick från 101 till 15 timmar – en minskning med 85 procent. Antalet ambulansuppdrag minskade med hela 95 procent.  

Det märks även en påtaglig skillnad på SOS Alarm.  
– Vi har generellt ökat förståelsen för och kunskapen om patienter som söker frekvent vård. Vi gör något aktivt för att hjälpa de här personerna, det är vi stolta över.  

På medarbetarnivå berättar Carola Söderberg att många känner sig tryggare i hanteringen av den här gruppen.  
– Tidigare har man inte alltid vetat vad man ska göra, men tack vare den här förändringen känner medarbetarna att de kan erbjuda ett stöd som faktiskt hjälper mångringarna. 

SOS Alarm är just nu i uppstarten av ett liknande projekt tillsammans med bland annat Region Västerbotten. Carola Söderberg är positiv till att använda arbetsmetoden och har upplevt ett stort intresse från andra regioner, men trycker på vikten av att inte gå alltför snabbt framåt.  

– Vi ser att det finns ett stort värde för patienterna, och även för regionen och ambulanssjukvården. Just nu jobbar vi med en kontrollerad och successiv utrullning av arbetsmodellen. Vi måste säkerställa att vår hantering är hållbar för patientsäkerheten.