SOS är den internationella nödsignalen (tre korta, tre långa, tre korta) och lär ha innebörden Save Our Souls.
Tanken var att SOS i SOS Alarm skulle stå för för Samhällets Olycksfalls- och Säkerhetstjänst. Så blev det aldrig och idag har SOS (i namnet SOS Alarm) inte någon särskild betydelse.
SOS Alarm bildades 1973 och öppnade sin första SOS-central i Västerås 1974. En statlig utredning visade att detta skulle effektivisera samhällets alarmeringstjänst som då bestod av över 300 lokala larmcentraler.
Som mest har SOS Alarm haft 20 SOS-centraler men består idag av 14 SOS-centraler, från Luleå i norr till Malmö i söder.
SOS Alarm var tidigt ute med ett datoriserat telefon- och ärendehanteringssystem. SOS-centralen i Stockholm hade ett sådant redan vid starten 1979.
1994 skrevs det första alarmeringsavtalet mellan staten och SOS Alarm där SOS Alarms åtagande gällande 112 regleras. Sedan 2009 innehåller alarmeringsavtalet även ett ansvar för SOS Alarms roll gällande samhällets krisberedskap och civila försvar.
SOS Alarm ansvarar på uppdrag av staten för nödnumret 112 i Sverige. Nödnumret 112 infördes i Sverige den 1 juli 1996 och SOS Alarm tar årligen emot cirka fyra miljoner samtal till nödnumret.
SOS Alarm har precis samma roll i fred som i krig. Det innebär att samtal till nödnumret 112 ska besvaras och hanteras, vi ska larma ut räddningstjänst, dirigera ambulanser, vidarekoppla samtal till hjälporgan som till exempel polisen, omvärldsbevaka för att meddela beredskapsmyndigheter och andra viktiga aktörer vid händelser som berör deras ansvarsområden, hantera Viktigt meddelande till allmänheten, med mera.
SOS Alarm är hela Sveriges larmcentral och en viktig del av landets trygghet och beredskap. Dygnet runt tar vi emot larm, samordnar insatser och ser till att rätt hjälp når rätt plats i rätt tid.
