När Örebro lyste rött – inifrån larmcentralen under skolattacken
När de första samtalen om skolattacken på Risbergska kom in förändrades allt på några sekunder. På SOS Alarms central i Örebro förstod platschefen Susanne Steijer snabbt att något var fruktansvärt fel.
– Helt plötsligt stod en operatör i dörren till mitt kontor. Redan innan hon öppnat munnen insåg jag att det var allvar. Hon sa bara ”du måste komma in nu”, säger Susanne Steijer, SOS Alarms platschef på larmcentralen Seglet i Örebro.
När Susanne Steijer kom in i trafikrummet där larmoperatörerna sitter slogs hon av den fokuserade tystnaden. Sedan såg hon att Sverigekartan på väggen lyste rött över Örebro.
– Vi har en produktionsöversikt där man ser var i landet som samtalen kommer från. Jag såg direkt att Örebro var helt rött, och förstod att det ringde väldigt mycket härifrån.
60 samtal på åtta minuter
Ledningen fördelade snabbt arbetsrollerna: vissa fokuserade på Risbergska, andra på övriga larm. Flera medarbetare som var lediga kom in till jobbet frivilligt.
– Vi hade några operatörer som plötsligt bara stod där och sa: ”ge mig en arbetsuppgift”. Det är fantastiskt, det finns en oerhörd vilja att hjälpa till.
Larmvolymerna ökade snabbt. Ett 60-tal samtal om attacken kom in till SOS Alarm – på bara åtta minuter.
– I början kom samtalen från de som var skadade eller inrymda i skolan. Sedan började samtalen komma från de som träffade skadade utanför och anhöriga som hört eller sett vad som hände.
Unik samverkanscentral
I Örebro arbetar SOS Alarm i en unik samverkanscentral där polis, räddningstjänst och ambulans är samlade på ett ställe för att snabbt kunna kommunicera vid gemensamma insatser.
– Den här samverkan möjliggör att alla verksamheter tar del av samma information samtidigt. Det underlättar väldigt mycket vid den här typen av händelser, säger Susanne Steijer.
Sorg över att det skedde
Tiden efter händelsen hade ledningen regelbundna avstämningar med medarbetarna, och många kom självmant in till jobbet för att prata och dela erfarenheter.
– Hela första veckan efteråt var tung. Det fanns en otrolig sorg över att det skedde. Det väckte också en medvetenhet om att det kommer att ske saker som vi aldrig kan vara rustade för till hundra procent. Men vetskapen om att vi kan hantera en sådan här situation, och att vi dessutom gör det så bra, har gett oss ett jättestort självförtroende.
